måndag 27 mars 2017




Våra europeiska rötter - renässansen:
Ordning, skönhet och sammanhang


Morerna förde med sig till Spanien och södra Frankrike ett medvetande om det klassiska arvet och kosmos: man upptäcker "den gudomliga ordningen" med planeterna och stjärnorna, en harmonisk uppbyggnad av världsalltet. Tycho Brahes och Galileos astronomiska studier ledde vidare till renässansens universitetsstudier "in quadrium": astronomi, aritmetik, geometri och musik.
Med Konstantinopels fall 1453 flydde  de lärde därifrån till olika delar av Sydeuropa, framför allt till Italien. Men alla Europas länder influerades, som vi alla känner det i konst och musik, inte minst i Shakespeare's sonetter och pjäser
Detta illustrerar lutenisten Pierre Nordahl i tal och musik. Hans studier inte bara i musik utan också i lutans utveckling har lett honom till fördjupade studier i renässansens mångfacetterade värld. Redan i unga år var han fascinerad av dess kreativa uttryck och flöde av influenser som hela tiden befruktar helheten, samtidigt som man entusiastiskt grävde ner sina fötter i antikens rika mylla. Här kan man verkligen tala om ett europeiskt utvecklingsblock!
Välkommen till Europahuset plan 2 kl 13.00 den 27 mars


fredag 10 mars 2017

Lunchklubben 2017 möte III med Katarina Areskoug Mascarennhas

Lunchklubb med Chefen för Europeiska kommissionens representation i Sverige Katarina Areskoug Mascarennhas

Katarina Areskoug Mascarenhas

Som skall berätta för oss om Utmaningar och möjligheter i dagens EU-arbete.

Katarina Areskoug Mascarenhas har tjänstgjort bl.a. vid Utrikesdepartementet, Statsrådsberedningen och vid Sveriges ständiga representation i Bryssel.  Hon var statssekreterare med ansvar för utrikes- och EU-frågor mellan åren 2010 och 2014, innan hon den 1 mars 2015 blev chef för kommissionens representation i vårt land.

Datum: Onsdagen den 29 mars  kl. 12.15

Plats: Oddfellowhuset, Västra Trädgårdsgatan 11

Pris: Kronor 170 för lunch och föredrag (gärna jämna pengar). Gäster är välkomna!

Anmälan senast den 27 mars kl. 10.00 till Pernilla Lindh (email : lindhpernilla@gmail.com el tel 08-43764273)
Vid senare eller utebliven avanmälan kan det hända att vi ändå måste ta betalt för lunchen.

Till nästa lunchklubb den 26 april kommer journalisten och frankrikekännaren  Ingmarie Froman för att berätta om hur det går i det franska presidentvalet.

måndag 6 mars 2017

Lunchklubben 2017 möte II med Staffan S. Carlsson

Lunchklubben besöktes den 1 mars av ambassadören Staffan S. Carlsson som efter att ha tjänstgjort många år som ambassadör i Berlin nu ställde frågan om vi framöver får "Ett europeiskt Tyskland eller ett tyskt Europa?"
Under alla förhållanden torde vi fortsatt kunna räkna med ett starkt Tyskland, även om utgången av valet i höst av förbundskansler är något osäker.
Staffan Carlsson började och slutade med visdomsord av Thomas Mann och underströk historiens gång för förståelsen av tysk politik.

Lunchklubben hade samlat ett rekordstort antal deltagare (76 st) som alla kände sig stark berikade av anförandet.

Staffan S. Carlsson har som diplomat tjänstgjort vid ett stort  antal beskickningar från norr till söder, öst och väst. Han har varit ambassadör, förutom i Tyskland, i Budapest och London.

söndag 5 februari 2017

Lunchklubben 2017 möte II med Staffan S. Carlsson

Lunchklubb med Ambassadören Staffan S. Carlsson

Staffan S. Carlsson

Som ställer frågan Ett europeiskt Tyskland eller ett tyskt Europa?
Staffan S. Carlsson har som diplomat tjänstgjort bl.a. i Dhaka, Moskva och Washington. Han har varit ambassadör i Budapest, London och i Tyskland. På hemmafronten har han bl.a. varit chef för UD:s enhet för europeiska säkerhetsfrågor.

Datum: Onsdagen den 1 mars kl. 12.15

Plats: Oddfellowhuset, Västra Trädgårdsgatan 11

Pris: Kronor 170 för lunch och föredrag (gärna jämna pengar). Gäster är välkomna.

Anmälan senast den  27 februari kl. 10.00 till Pernilla Lindh (email : lindhpernilla@gmail.com el. tel. 08-43764273). Vid senare eller utebliven avanmälan kan det hända att vi ändå måste ta betalt för lunchen.

torsdag 19 januari 2017

Lunchklubben 2017 möte I - Synopsis

Sven Hirdman 2017-01-13


Paneuropeiska föreningen 18 januari 2017: Europeiska säkerhetspolitiska scenarier inför 2017 – 2018 


Även om det låter banalt att säga det, är det sant att läget i världen och i Europa präglas av osäkerhet.

Bakomliggande faktorer

Innan jag går in på de konkreta problemen i Europa och hur situationen kan komma att utvecklas, vill jag framhålla några fundamentala trender som ligger bakom många av de akuta problem vi ser:

Den första är globaliseringens effekter på befolkningen. Utan tvivel har globaliseringen i alla sina former inneburit betydande framsteg för många nationer och människor. Samtidigt är det ett faktum att den på grund av den teknologiska och finansiella utvecklingen, och även vad gäller Umwertung aller Werte, gått mycket fort fram  och lett till ökade ojämlikheter. Gini-koefficienterna har ökat i de flesta samhällen, även i Sverige, under de senaste 5-10 åren. Många människor känner inte igen sig i det nya samhället. Det leder i många fall till nostalgi, populism, protektionism och nationalism. Brexit, Trump, och invandrarfientliga partier i många länder är exempel på detta. Vi går nu igenom en anpassningsprocess i förhållande till globaliseringen, och det kommer att fortsätta i många år.

Den andra faktorn är den internationella migrationen. Den hänger naturligtvis samman med globaliseringen. Faktum är idag att bortåt 1  miljard människor i de fattigare områdena i världen, främst i Afrika, Mellersta Östern och delar av Asien och Latinamerika, vet att de lever under miserabla förhållanden och vill söka sig till länder som ger dem bättre levnadsvillkor. Denna förflyttning från Syd till Nord är bara i sin början. Västvärlden kan inte skydda sig varken genom att bygga murar eller ta emot alla migranter. Den enda mycket långsiktiga lösningen är att Nord och Syd hjälps åt att skapa anständiga levnadsvillkor i migranternas hemländer. För detta krävs institutionsuppbyggnad såväl politiskt som ekonomiskt. Innan detta kan vända utvecklingen, får vi leva med migrationstrycket och de osäkerheter och problem det skapar.

Till den tredje långsiktiga osäkerhetsfaktorn skulle jag vilja utnämna de internationella finansiella strukturerna. Vi lever i en värld där enorma strömmar av syntetiska penningmedel, mångtusenfallt större än världens BNP, dygnet runt rusar runt jorden i jakten på någon promilles högre avkastning. Bankernas och de finansiella institutionernas eget kapital är mindre än 10 procent av deras utlåning. Systemet har inneboende svagheter och är mycket känsligt för störningar. Sub-prime krisen i USA 2008 är ett exempel. Jag tror vi kommer att få se många fler och större sådana finansiella kriser.

En fjärde osäkerhetsfaktor är naturligtvis klimatet och den pågående uppvärmningen. Kritiskt är väl i synnerhet issmältningen vid Nordpolen och dess effekter, eventuellt även på Golfströmmen. Kan vi vända denna utveckling? Jag är pessimist. Man kan endast hoppas att effekterna inte blir så stora som befarat.

De konkreta problemen      

Sedan några år – några säger sedan Putins tal i München 2007, andra nämner Georgien-kriget 2008 eller konflikten om Ukraina sedan 2013 – präglas läget i Europa återigen av stark spänning mellan Ryssland och USA/Nato. Det har lett till höjd spänningsnivå även i Östersjöområdet.

De allra flesta torde vara överens om att det är ett starkt allmänintresse att denna spänningsnivå minskar. Några tror att det bäst kan ske genom containment och hårda åtgärder mot Ryssland. Jag betvivlar detta. Jag tror att det måste till en mer förstående dialog mellan USA och Ryssland, vilken leder till att bägge sidor trappar ner sina militära åtgärder i Europa. USA:s nyvalde president Trump har sagt att han vill ha en sådan säkerhetspolitisk förhandling med Ryssland. President Putin skulle uppenbarligen välkomna detta. Ryssland behöver för sin egen utveckling normala politiska och ekonomiska relationer med Väst. Är Trump trovärdig med sina uttalanden? Svårt att säga. Personligen framstår han som en osäkerhetsfaktor. Det finns också många motstridiga strömningar i Washington. Jag tror vi får vänta cirka sex månader, innan vi närmare vet vilken Trump-administrationens politik gentemot Ryssland blir och hur Ryssland kommer att respondera. Till dess består den starka militärpolitiska spänningen i Europa med stora militärövningar planerade hösten 2017.

Valet av president Trump var bl.a. ett uttryck för att USA hamnat i en situation av imperial overstretch under de senaste 15 åren. Det amerikanska folket reagerade på detta och valde en presidentkandidat som sade sig sätta Amerika först och vilja minska utlandsengagemangen, inklusive gentemot Nato. Detta har lett till att några i Europa har börjat tala om behovet av ett starkare europeiskt försvar baserat på EU. Jag tvivlar på att så mycket kommer ut av detta. Militärpolitiskt förblir Nato en stark institution och EU som alltför splittrat försvarsmässigt.

Situationen i Ukraina är en spänningsfaktor i sig med stor oenighet i Kiev och fortsatt ryskt tryck. Jag tror inte vi kommer att få se någon lösning, innan ett genombrott har skett i de rysk-amerikanska förbindelserna.

Den viktigaste händelsen inom EU-området 2016 var naturligtvis det brittiska beslutet om Brexit. Personligen är jag övertygad om att det var ett enormt misstag av och för Storbritannien. Brexit-förhandlingarna kommer att bli mycket hårda och underlättas inte av att premiärminister Theresa May framstår som tämligen dogmatisk. Hennes tal igår var imperienostalgiskt. Jag skulle t.o.m. kunna tro att förhandlingarna om Brexit blir så svåra och effekterna för Storbritannien så negativa, att det inom ett år sker ett omtänk eller en palatsrevolution på brittisk sida. Vi får väl se.  

En effekt av Brexit kan mycket väl bli ett stärkande av Eurogroup-samarbetet inom EU med egen finansminister etc. Det förefaller vara en tydlig fransk strävan. Det skulle försämra Sveriges ställning inom EU. EU Kommissionens president Jean-Claude Junker framstår som en integrist, och vi kanske kommer att få se en tydligare uppdelning inom EU i framtiden mellan Eurogruppen på ena sidan och de östeuropeiska medlemmarna plus Sverige och några till på den andra sidan.

Vad gäller det franska presidentvalet i början av maj förefaller slutvalet komma att stå mellan högerns kandidat Francois Fillon och Marine le Pen, med den unge liberalen Emmanuel Macron som en möjlig outsider och motkandidat till Marine le Pen. Socialistpartiet är i disarray efter Hollandes presidentperiod. I primärvalet de kommande veckorna utmanas premiärminister Valls av flera vänsterkandidater. Socialistpartiet är så splittrat, att dess chanser att vinna presidentvalet ter sig mikroskopiska. Partiet torde, liksom brittiska Labour, få se fram mot en lång ökenvandring.

Vare sig Fillon eller Marine le Pen vinner det franska presidentvalet kommer det att få stora säkerhetspolitiska följder i Europa. Fillon vill normalisera EU:s relationer med Ryssland, vilket även le Pen skulle göra. Hon vill därutöver ta Frankrike ur euro-samarbetet och anordna en folkomröstning om EU. Vi får hoppas att antingen Fillon eller möjligen Macron vinner.

I Tyskland förefaller förbundskansler Merkel sitta säkert och vinna sitt fjärde parlamentsval i september 2017. Hon får dock knappast egen majoritet, varför en fortsatt stor koalition med socialdemokraterna framstår som mest sannolik med hennes kanslermotståndare i parlamentsvalet, Sigmar Gabriel, som fortsatt vice förbundskansler.

I Italien är läget f.n. inrikespolitiskt rörigt. Man skall dock inte underskatta chanserna för avgångne premiärministern Renzi att återkomma vid nästa parlamentsval. I Spanien synes den skicklige, några skulle säga wily, premiärministern Rajoy fortsatt kontrollera utvecklingen. Att Katalonien skulle kunna bryta sig ur Spanien ter sig otänkbart.  
   
I Polen är det inrikespolitiska läget mycket konfliktfyllt och torde förbli så de närmaste åren så länge partiledaren Kaczynski får styra. Som följd härav förblir Polens relationer med EU:s organ ansträngda.

En möjlig ljuspunkt är de pågående förhandlingarna om Cypernfrågan. Parterna står varandra närmare än någonsin tidigare. Den besvärligaste återstående punkten är den turkiska truppnärvaron på den norra delen av ön, ca 30 000 man. Om Turkiet skulle medverka till en acceptabel slutlösning, skulle även Turkiets förhållande till EU förbättras. Något medlemskap för Turkiet i EU ligger dock inte i korten så länge Erdoğan förblir president, vilket torde bli länge. Hans ambition synes snarast vara att återupprätta ett neo-ottomanskt rike.

Sammanfattning   

Säkerhetsläget i Europa  de närmaste åren beror

- dels på de långsiktiga trender jag framhållit inledningsvis – globaliseringens effekter, den internationella migrationen, de finansiella strukturerna samt den global uppvärmningen;

- dels på hur förhållandet mellan USA och Ryssland utvecklas under Trump och Putin;

- dels på hur det går med Brexit, på presidentvalet i Frankrike och på hur EU kan förnya sig.

Riskerna är fortsatt farlig militär konfrontation mellan Ryssland och USA/Nato, att Västeuropa överväldigas av migrationskrisen och att EU-samarbetet bryter samman.

Riskerna finns, men jag tror trots allt att de kan bemästras genom klok politik och fortsatt rättvist fördelad ekonomisk tillväxt. Tidigare genomlidna konflikter och kriser fortsätter att avskräcka, hoppas jag, från nya dumheter.