Nyheter
»
Aktiviteter
»
Brist på gemensam identitet orsak till EU:s demokratiska underskott
Brist på gemensam identitet orsak till EU:s demokratiska underskott
Kjell Goldmann, Professor em. (statsvetenskap), höll ett mycket uppskattat föredrag på temat identitet och demokrati vid ett lunchklubbsmöte
Lunchklubben 26 maj 2009
Referat av föredrag
Kjell Goldmann, Professor em. (statsvetenskap)
Identitet och demokrati
Kjell Goldmann behandlade i detta föredrag förhållandet mellan demokrati och identitet i EU. Han redogjorde för att detta har blivit en engagerande fråga i två skilda sammanhang. Det ena är EU:s så kallade demokratiska underskott som beror på bristen på gemensam identitet. Det andra är mångkulturalismen som beror på den fortgående uppluckringen av den gemensamma identiteten. Detta undergräver demokratin. Kjell Goldmann anser att dessa teser bör preciseras och prövas innan de godtas.
En utvärdering av demokratin i EU gjordes för några år sedan under ledning av engelsmannen
Christopher Loyd och rapporten hävdar att problemet ligger hos rådet och parlamentet. Rådet, regeringarnas samarbetsorgan har samma begränsningar som mellanstatligt samarbete över huvud taget, t ex dålig insyn och oklara ansvarsförhållanden. Parlamentet, å andra sidan, har liten legitimitet på grund av lågt valdeltagande, svagt partiväsen och frånvaro av paneuropeisk opinionsbildning. Kjell Goldmanns uppfattning är att det som Europa påstås sakna inte är en filosofisk tradition utan en gemenskapskänsla och värdegemenskap ute bland människorna.
För att kunna belägga resonemangen ville Kjell Goldmann stödja sig på tillgängliga data, i stället för intryck och intuition, och har därför gjort en studie i europeisk gemenskapskänsla.
Han har experimenterat med fyra variabler: självidentifiering som europé, förtroendet för EU:s institutioner, deltagande i valen till EP samt solidaritet mätt som intresse för andra européers välfärd.
Självidentifiering. En av de frågor som brukar ställas i de så kallade Europabarometrarna är om EU:s medborgare ser sig som européer, som medborgare i sitt eget land eller som bådadera. Några få procent uppger sig vara enbart européer, men ca hälften av medlemsländerna har brukat identifiera sig som både europeiska och nationella. Emellertid stora variationer. T ex 69% i Italien och 35% i Finland.
Förtroende. EU-medborgarnas förtroende för de gemensamma institutionerna är inte så stort, i medeltal uttrycker 43% positiv inställning till EU. Människors syn på sina nationella parlament uppvisar likartade siffror. Dock stora variationer mellan länderna.
Politiskt deltagande. I 2004 års EP-val var det genomsnittliga valdeltagandet bara 46%, men variationerna mellan länderna var återigen mycket stor.
Solidaritet. Frågar man EU-ländernas medborgare om de bryr sig om andra européers levnadsförhållanden, svarar i medeltal bara 13% ”mycket” (år 2000). Detta kan se ut som en kraftfull bekräftelse på avsaknaden av europeisk gemenskapskänsla. Bilden är alltså spretig. Enl. Kjell Goldmann verkar det som om gemenskapskänslan visserligen är svag i fråga om deltagande och solidaritet men hyfsad när det gäller självidentifiering och förtroende. Det förefaller finnas en europeisk gemenskapskänsla i vissa hänseenden men inte i andra. Situationen är inte entydig.
Kjell Goldmann har också tittat på den europeiska värdegemenskapen.
Det finns en mycket använd databas om människors värderingar kallad World Values Survey. Senaste data är enl. Kjell Goldmann från år 2000, alltså ett tag sedan. Forskarna har komprimerat sina resultat till en tvådimensionell ”kognitiv karta”, som de kallar den – antagligen den mest visade samhällsvetenskapliga bilden från senare år. Kartan visar att det finns EU-länder spridda över hela diagrammet, dvs en stor del av världen.
Kjell Goldmann sammanfattar forskningsresultatet med att konstatera att alla tillgängliga data visar att de nationella skillnaderna i grundläggande värderingar är mycket stora EU-länderna emellan, MEN att det trots allt över hela EU råder uppslutning kring de värderingar som är väsentliga för demokrati.
Vad behövs för att det ska gå att få demokratin i EU att fungera bättre? Kjell Goldmann har gjort jämförelser med Kanada som i många avseenden påminner om EU vad gäller det parlamentariska systemet och samarbetet mellan delstater. Han tycker att värdegemenskapen i Europa är svag i jämförelse med den kanadensiska. Kjell Goldmann sammanfattar situationen som att det är inte lätt att organisera ett effektivt partiliv, en fungerande offentlighet och ett legitimt parlament med Europas nationella värderingsskillnader som grund. Detta tror Goldmann är det väsentliga som kvarstår av tesen om det demokratiska underskottets oundviklighet.
Framtiden. Goldmanns uppfattning är att vi på kortare sikt får leva med EU-demokratins begränsningar, men på längre sikt är det möjligt att föreställa sig en förändring i människors attityder som skulle kunna förbättra förutsättningarna för en väl fungerande demokrati på EU-nivå.
Det borde vara så, att det omfattande utbytet av varor, tjänster, individer och idéer inom EU, samt samarbetet i de unikt starka gemensamma institutionerna, kommer att befrämja såväl gemenskapskänslan och värdegemenskapen, vilket bör göra förutsättningarna bättre för ett demokratiskt liv på EU-nivå.
Slutligen referar Goldmann till forskning som ser att dagens värderingar inom EU, är vedertagna i de delar av Europa som tillhör det postindustriella samhället. Om utvecklingen fortsätter, kommer troligtvis människorna i Syd- och Östeuropa att mer likna oss i nordväst än de gör idag. Värdegemenskapen i Europa kommer i så fall att öka, och därmed förbättras antagligen förutsättningarna för en väl fungerande demokrati i EU. Kjell Goldmann sade avslutningsvis: Om det verkligen blir så kan naturligtvis ingen veta idag.
Referat av föredrag
Kjell Goldmann, Professor em. (statsvetenskap)
Identitet och demokrati
Kjell Goldmann behandlade i detta föredrag förhållandet mellan demokrati och identitet i EU. Han redogjorde för att detta har blivit en engagerande fråga i två skilda sammanhang. Det ena är EU:s så kallade demokratiska underskott som beror på bristen på gemensam identitet. Det andra är mångkulturalismen som beror på den fortgående uppluckringen av den gemensamma identiteten. Detta undergräver demokratin. Kjell Goldmann anser att dessa teser bör preciseras och prövas innan de godtas.
En utvärdering av demokratin i EU gjordes för några år sedan under ledning av engelsmannen
Christopher Loyd och rapporten hävdar att problemet ligger hos rådet och parlamentet. Rådet, regeringarnas samarbetsorgan har samma begränsningar som mellanstatligt samarbete över huvud taget, t ex dålig insyn och oklara ansvarsförhållanden. Parlamentet, å andra sidan, har liten legitimitet på grund av lågt valdeltagande, svagt partiväsen och frånvaro av paneuropeisk opinionsbildning. Kjell Goldmanns uppfattning är att det som Europa påstås sakna inte är en filosofisk tradition utan en gemenskapskänsla och värdegemenskap ute bland människorna.
För att kunna belägga resonemangen ville Kjell Goldmann stödja sig på tillgängliga data, i stället för intryck och intuition, och har därför gjort en studie i europeisk gemenskapskänsla.
Han har experimenterat med fyra variabler: självidentifiering som europé, förtroendet för EU:s institutioner, deltagande i valen till EP samt solidaritet mätt som intresse för andra européers välfärd.
Självidentifiering. En av de frågor som brukar ställas i de så kallade Europabarometrarna är om EU:s medborgare ser sig som européer, som medborgare i sitt eget land eller som bådadera. Några få procent uppger sig vara enbart européer, men ca hälften av medlemsländerna har brukat identifiera sig som både europeiska och nationella. Emellertid stora variationer. T ex 69% i Italien och 35% i Finland.
Förtroende. EU-medborgarnas förtroende för de gemensamma institutionerna är inte så stort, i medeltal uttrycker 43% positiv inställning till EU. Människors syn på sina nationella parlament uppvisar likartade siffror. Dock stora variationer mellan länderna.
Politiskt deltagande. I 2004 års EP-val var det genomsnittliga valdeltagandet bara 46%, men variationerna mellan länderna var återigen mycket stor.
Solidaritet. Frågar man EU-ländernas medborgare om de bryr sig om andra européers levnadsförhållanden, svarar i medeltal bara 13% ”mycket” (år 2000). Detta kan se ut som en kraftfull bekräftelse på avsaknaden av europeisk gemenskapskänsla. Bilden är alltså spretig. Enl. Kjell Goldmann verkar det som om gemenskapskänslan visserligen är svag i fråga om deltagande och solidaritet men hyfsad när det gäller självidentifiering och förtroende. Det förefaller finnas en europeisk gemenskapskänsla i vissa hänseenden men inte i andra. Situationen är inte entydig.
Kjell Goldmann har också tittat på den europeiska värdegemenskapen.
Det finns en mycket använd databas om människors värderingar kallad World Values Survey. Senaste data är enl. Kjell Goldmann från år 2000, alltså ett tag sedan. Forskarna har komprimerat sina resultat till en tvådimensionell ”kognitiv karta”, som de kallar den – antagligen den mest visade samhällsvetenskapliga bilden från senare år. Kartan visar att det finns EU-länder spridda över hela diagrammet, dvs en stor del av världen.
Kjell Goldmann sammanfattar forskningsresultatet med att konstatera att alla tillgängliga data visar att de nationella skillnaderna i grundläggande värderingar är mycket stora EU-länderna emellan, MEN att det trots allt över hela EU råder uppslutning kring de värderingar som är väsentliga för demokrati.
Vad behövs för att det ska gå att få demokratin i EU att fungera bättre? Kjell Goldmann har gjort jämförelser med Kanada som i många avseenden påminner om EU vad gäller det parlamentariska systemet och samarbetet mellan delstater. Han tycker att värdegemenskapen i Europa är svag i jämförelse med den kanadensiska. Kjell Goldmann sammanfattar situationen som att det är inte lätt att organisera ett effektivt partiliv, en fungerande offentlighet och ett legitimt parlament med Europas nationella värderingsskillnader som grund. Detta tror Goldmann är det väsentliga som kvarstår av tesen om det demokratiska underskottets oundviklighet.
Framtiden. Goldmanns uppfattning är att vi på kortare sikt får leva med EU-demokratins begränsningar, men på längre sikt är det möjligt att föreställa sig en förändring i människors attityder som skulle kunna förbättra förutsättningarna för en väl fungerande demokrati på EU-nivå.
Det borde vara så, att det omfattande utbytet av varor, tjänster, individer och idéer inom EU, samt samarbetet i de unikt starka gemensamma institutionerna, kommer att befrämja såväl gemenskapskänslan och värdegemenskapen, vilket bör göra förutsättningarna bättre för ett demokratiskt liv på EU-nivå.
Slutligen referar Goldmann till forskning som ser att dagens värderingar inom EU, är vedertagna i de delar av Europa som tillhör det postindustriella samhället. Om utvecklingen fortsätter, kommer troligtvis människorna i Syd- och Östeuropa att mer likna oss i nordväst än de gör idag. Värdegemenskapen i Europa kommer i så fall att öka, och därmed förbättras antagligen förutsättningarna för en väl fungerande demokrati i EU. Kjell Goldmann sade avslutningsvis: Om det verkligen blir så kan naturligtvis ingen veta idag.
Catharina Stjernlöf Hollmén
24 juni 2009
24 juni 2009