Erfarenheter av europeiskt samarbete
Lunchklubbsmöte
Referat av dialog mellan Charlotte Cederschiöld, fd europaparlamentariker och Anita Gradin, fd EU-kommissionär.
Charlotte inledde med att berätta att hon läst Anita Gradins nyskrivna bok ”Från Bruket till Bryssel” och hon tog upp några reflektioner ur den. Charlotte uppskattar bokens bredd. Hon konstaterar att även om hon och Anita har olika partitillhörighet, har båda det gemensamt att de vill att människor ska få det bättre.
Charlotte poängterade särskilt Anitas engagemang för kvinnofrågor där hon förstås uppmärksammat Alva Myrdal. Därutöver har Anita har också stöttat kvinnoforskningen och gjort en stor insats inom familjepolitiken, bl a med arbetet att införa ny abortlagstiftning.
Charlotte nämnde också Anitas starka engagemang för mänskliga rättigheter.
När Charlotte funderade över vad som gjort starkast intryck på henne under sin tid som europaparlamentariker, tycker hon det var när president Mitterrand höll ett fantastiskt europatal i parlamentet. Charlotte kommer ihåg att Mitterrand egentligen ansåg att det är farligt med nationer… Le nationalisme c’est la guerre.
Anita som fortsatte dialogen, ansåg liksom Charlotte att Mitterrands tal gjorde ett mycket starkt intryck. Särskilt beundransvärt med tanke på att Mitterrand var märkt av sjukdom.
Anita berättade att hon präglats mycket av att vara barn under andra världskriget. Hon tycker att det var en värdefull erfarenhet att uppleva kriget. Exempelvis gav krigsbarnen och deras familjesituation i hennes barndoms samhälle en förståelse hon använt som invandrarminister.
Anita mindes den internationella socialistunionens läger i Wien år 1952. Hon återupplevde då hur Europa präglats av kriget. Wien var t ex indelat i fyra zoner och ryska tanks körde på gatorna.
En annan reflektion är från den tid då Anita var delegat i den svenska delegationen i Europarådet. Då upplevde hon verkligen att delegaterna kände sig som svenskar. Anita var ibland ute och åt med Gösta Bohman och många ojade sig över att hon umgicks över partigränserna. Hon tyckte själv bara att det var trevligt och positivt. Anitas uppfattning är att små länder överlag har lätt att samarbeta över partigränserna.
Anitas erfarenhet är att allt tar långt tid i europasamarbetet, men att den europeiska unionen ändå är ett fantastiskt projekt. Vilket framsteg att prata med varandra i stället för att slåss!
Anita är feminist och har alltid arbetat för jämställdhet. Anita har med egna ögon sett tragiska exempel på handel med kvinnor och barn och kämpat hårt för införande av strängare regler.
Anita berättade slutligen att när hon var kvinnodistriktets ordförande i Stockholm var det många herrar som sade att det inte finns tillräckligt med kompetenta kvinnor. Anita samlade då i en bok namn på många intressanta kvinnor. Boken kom ofta till användning vid tillsättning av nya poster alltigenom hennes yrkesliv ända in i kommissionen.
Charlotte avslutade dialogen med ytterligare några kommentarer. Hon berättade att begreppet ”går inte” finns inte på eu-språk, snarare ”vill inte”.
Charlotte anknöt till ämnet sexhandel. Charlotte har arbetat hårt för att motverka sexhandel och trafficking. Ett kontroversiellt beslut var att inte tillåta sexhandel på de hotell som parlamentet använder sig av!
Annars anser Charlotte att det generellt sett tyvärr är svårt att hitta kvinnor till parlamentet. I samband med utvidgningen var endast 10% av de nyvalda parlamentarikerna kvinnor, och de kom dessutom långt ner på listorna. Vad som i alla fall är positivt är att många kvinnor idag återfinns på tjänstemannaposter.
Sammanfattningsvis kan alltså sägas att både Charlotte och Anita fått fantastiska erfarenheter av europasamarbetet och haft ett gemensamt engagemang i många frågor, särskilt kvinnofrågor, mänskliga rättigheter och brottsbekämpning.
Stockholm den 15 oktober 2009
18 oktober 2009